Pion Lyckan

Mitt i Hallands inland odlar jag mina pioner. Numera har man väl frångått "växtzonindelning" men jag kan ändå nämna att vi bor i växtzon 2-3. Det händer att vi får snö på vintern o kan då jämföra oss med zon 3 som t.e.x. Småländska klimatet. Men på sommaren kan vi tillhöra zon 1-2 beroende på vindarna fr kusten som är 3 mil bort.

Alla foton är tagna i vår trädgård såvida jag inte direkt skriver att det är från annan plats. Det är mina foton o respektera det!

Vandra bland pioner

Att få vandra bland pioner är en helt fantastiskt underbar upplevelse. Det är inte bara en "blomma" - de har egenskaper, doft, form, färger i alla variationer. Det är nästan att jag tycker att varje pion är en individ. Och jag upplever dem under hela året! Inte bara den korta perioden då de blommar.

   Det fanns 6-8 olika pioner när vi flyttade hit 1990. Efter 2005 blev det en explosion av olika sorter. Ju mer jag läste om pioner, desto fler hamnade på önskelistan. För mig finns pionerna med mig hela året - inte bara under blomningen. Jag planterar alltid på hösten o då börjar det med att försöka skapa bästa förutsättningen för att pionen ska växa o kanske blomma redan året därpå. Under vintern kikar jag till plantorna o ser så att de mår bra. De nyplanterade får ibland granristäcke när kölden kommer. Tidig vår börjar "näsor" komma fram - det är anlagen för stänglarna o då kikar jag så att de växer lagom. Naturligtvis är den allra viktigaste perioden när de blommar mellan maj-juli. Då tar jag mycket foton, upplever doft, tittar o jämför höjd, blomform mm.

   Mitt på vintern sitter jag o njuter o tittar tillbaka på foton, letar o drömmer efter nya sorter. Ja, det är alltid "Pion-år" här. Man kan bli allt när det gäller pioner från "livsnjutare" som älskar doft o färg, till "detaljist" som dokumenterar allt om sorterna och "nörden" som väger den köpta pionroten o räknar "näsor" i mars! Jag är allt av det där - jag är en passionerad pionist av ren glädje! Och det som är så härligt är att det alltid finns något nytt att lära sig!

  Det är faktiskt på det sättet att jag ser varje pionplanta som en individ. De blir lite som om de vore våra gäster - pysslar om lite extra så att de mår bra, speciellt när knoppen brister o blomman frigör sig.